Läromedel som komplement till undervisning

Läromedel i all ära, men en bok är nästan aldrig en fullvärdig ersättning för en livs levande lärare som står i ett klassrum och föreläser, och som finns tillgänglig att svara på frågor, förtydliga sådant som studenterna inte förstår och diskutera eventuella meningsskiljaktigheter. En bok är ett medium som bara går åt ena hållet, och det går aldrig att få någon feedback från den som student. Läromedel används därför bäst som komplement till undervisningen, då man kan få det bästa av två världar: kompakt information från boken, och en levande informationskälla i form av läraren.

En vanlig metod för att kombinera undervisningen med läromedel, på alla utbildningsnivåer, är att eleverna (eller studenterna) får läsa ett eller flera kapitel av läromedlet inför ett undervisningstillfälle, varefter man diskuterar kapitlet i fråga och ger eleverna tillfälle att ställa frågor om sådant de inte förstod. Något som däremot skiljer universitetet från lägre utbildningsnivåer är att studenterna på universitetet ofta förväntas söka ytterligare kompletterande läromedel utöver de som angetts som obligatoriska av läraren. Dessa kallas ofta ”referenslitteratur” på litteraturlistan, vilket innebär att läromedlen på den listan lämpar sig väl om man vill fördjupa sig ytterligare i ämnet, men att de inte kommer att diskuteras på lektionerna.

En annan fördel med att använda läromedel som komplement till en utbildning är att det ger studenterna en möjlighet att gå tillbaka och fräscha upp kunskaperna efter att utbildningen är över. Ett utbildningsinstitut som har förstått detta är Advantum, som erbjuder sina studenter sex månaders e-learning efter avslutad kurs, bland annat på kursen i UGL. De flesta som någon gång har studerat på högre nivå vet ju att den största utmaningen är att hålla kunskaperna vid liv efter utbildningen, varför ett sådant hjälpmedel är mycket användbart.

Sanningen är att vi börjar träna på att använda läromedel i kombination med undervisning redan på lågstadiet, när man börjar lära sig läsa och skriva. I kombination med lärarens exempel på tavlan använde man sig då av de skrivböcker som man skulle öva på bokstäverna i. Detsamma gällde de matteböcker där man fyllde i svaren på problemen direkt i läroboken, efter att läraren haft en genomgång för hela klassen om hur man ska tänka för att lösa problemen. Att kunna hämta information från flera håll och kombinera den för att lära oss och för att lösa problem är med andra ord något vi har fått lära oss sedan barnsben, och är en förmåga vi har användning för under hela livet.

Leave a Reply